Efter att ha läst bloggar från såväl vänner som från okända människor hade jag bestämt mig. Jag skulle inte blogga! Bara tanken på att lämna ut mig själv i en blogg på nätet kändes för mig helt obekant. Och ännu värre skulle det vara om jag lämnade ut mina nära och kära. Faktiskt rent av elakt.

Sedan en tid tillbaka har jag dock bestämt för något annat. Jag ska blogga. Mest för att jag är nyfiken på själva företeelsen. Men också för att se hur långt jag kan gå när det gäller mina egna gränser. För jag står fortfarande  fast vid att mina texter inte ska vara utlämnande, varken mot mig själv eller mina anhöriga. Snarare ska de handla om dagliga händelser i livet vilket säkert kommer att innebära att det blir ganska tråkigt. Och med tanke på att mitt liv innehåller såväl tonårsdöttrar som döttrar några år äldre, deras pojkänner, jycke och särbo, ordningsföljden säger ingenting, så kommer de säkert att omnämnas lite då och då. Så håll till godo.

Millah